I denna artikel vill jag knyta an till en mycket intressant artikel av professor Jon Andoni Duñabeitia från Universidad Nebrija i Madrid, Spanien, där han diskuterar inkluderande och vetenskapligt validerade metoder för språkinlärning.
Han visar bland annat på att vi lär oss språk på olika sätt i olika åldrar men också om det är vårt modersmål eller om det är ett andra eller tredje språk. Professor Duñabeitia tar upp flera olika punkter, och pekar på att forskarna nu bl.a. vet att:
- Inlärning av ett modersmål skiljer sig från förvärvet av ett främmande språk och från förvärvet av ett annat främmande språk som är kontextuellt.
- Den kognitiva inverkan av språkinlärning är annorlunda under barndomen jämfört med under vuxenlivet, och ungdomar och äldre vuxna har olika lärandesätt och inlärningsmetoder.
- Att behärska ett givet språk som om det vore ett modersmål på alla möjliga språkliga nivåer kan anses vara en chimär för en person som inte är infödd med tanke på de kritiska och känsliga perioderna.
- Förvärv av ett främmande språk via naturalistisk exponering eller språkbad ger bättre resultat än inlärning i en klassrumsmiljö.
- Förvärvet av ett andra språk är vanligtvis mycket svårare än förvärvet av ett tredje språk.
- De olika språken delar gemensamma neurala nätverk i människohjärnan, medan de också visar olika hjärnaktiveringsmönster, vilket tyder på en viss grad av språkspecificitet.
Men, i allt det här kan man se att en av de tydligaste resultaten inom kognitiv neurovetenskap är att det finns en gemensam underliggande konsekvens för alla möjliga scenarier: nämligen en annan hjärnfunktion och neuroarkitektonisk omorganisation som uppstår som ett resultat av språkinlärning. Med andra ord, att förvärva ett nytt språk förändrar oss både med avseende på hur vi beter oss och hur vi är, även fysiskt på en cerebral nivå. Att lära sig flera språk ändrar vår hjärnfunktion och förbättrar våra kognitiva förmågor.
Genom att känna till de omfattande kognitiva konsekvenserna av språkinlärning vill många kognitiva forskare se att samhället tar sitt ansvar, särskilt skolsystemet. Han säger att ”Vi arbetar jämsides med alla berörda parter, och försöker basera formella språkanvisningar på vetenskapliga fynd och avslöja olämpliga metoder.”
Ett av flaggskeppen i dessa revolutionerade språkanvisningar är kampen mot den gamla myten att blandning av språk inom samma ämne kan få negativa konsekvenser. Regeln ett ämne/ett språk har styrt språkanvisningar i åratal, men tack vare nya bevis vet vi att det kan vara ett stort misstag att följa den, eftersom det inte alls ger bättre lärande, utan snarare tydligt missgynnar språklig integration.
Professor Duñabeitia påpekar också att: ”Faktum är att det finns studier som tyder på att språkblandning och speciellt användningen av modersmål i klassrum där man lär ut främmande språk kan ha en positiv inverkan på elevernas kognitiva välbefinnande och på inlärningsprocessen.”
Vi bör med andra ord främja vetenskapligt validerade metoder och uppmuntra forskning kring språkinlärning, så att diskussionerna om språk, skola och samhället inte ”kidnappas” av de som sitter på gammal kunskap när forskningen kommit så mycket längre om hur språkinlärning sker och bäst befrämjas.
Läs gärna hela artikeln på: https://www.schooleducationgateway.eu/sv/pub/viewpoints/experts/cognitive-science-language.htm